Visar inlägg med etikett labrumskada. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett labrumskada. Visa alla inlägg

måndag 23 mars 2015

Del 2.3: Höftsmärta hos idrottare! Illiopsoassmärta-knäppande höft/snapping hip, trochanterit och psoasbursit!

Hej igen!
Nu är det äntligen dags att avsluta serien med illiopsoasproblematik hos idrottare.
Det har vart ett tag sedan jag skrev senast, och tiden går snabbt. Jag har snart gjort ett år på min Specialistutbildning, och om några veckor ska jag randa mig på Barnkliniken i Borås. Det kommer bli väldigt kul!

I förra veckan var jag på ytterligare en OMI utbildning om axlar, som var fantastiskt kul! Hade Thomas Gustavsson från Alingsås och Benny Storheil från Norge som undervisade.
Gillar verkligen OMI konceptet som går ut på att förfina diagnostiken i axeln via nervblockader, och det känns verkligen spännande att få applicera injektionsteknikerna som man nu har fått lära sig.

För några veckor sedan fick jag följa med Eddie på introduktion till Borås Basket. Eddie är veteran som idrottsläkare för klubben, Det hade vart kul att få jobba med laget, men vi får se vad som händer med det där? Troligen är det inte aktuellt denna säsongen i varje fall. Det går hur som helst bra för dem i ligan, och vi får hålla tummarna att det blir SM- Guld i år :-)

Det var lite om vad som händer förövrigt, men tänkte att jag nu skulle spinna vidare på det som jag skrev i mitt förra inlägg. Då pratade vi om hur viktigt det är att sköta muskeltonus i musklerna som fäster kring bäckenet, och att just illiopsoas har stor del i detta genom att den som muskel har stor benägenhet att bli stram och tight. Jag nämnde bl.a. att detta kan leda till belastningsskador/bristningar i hamstrings och även ryggproblematik.
Idag ska vi mer titta på primära skador i själva illiopsoasmuskeln.

Vi börjar med knäppande höft eller snapping hip som det kallas på engelska:
Snapping hip innebär att man i vissa lägen i höften upplever ett kraftigt knäppande ljud. Det är ganska vanligt hos unga kvinnor som är överrörliga. Det beror sällan på någon allvarlig patologi i själva höften, även om ljudet i sig kan upplevas väldigt obehaglig.
Har man däremot smärta i samband med knäppande höft, så kan det finnas patologiska orsaker.

Delas in i "extern/lateral" och "intern/medial" snapping hip:
1. External eller lateral snapping hip är betydligt vanligare och sker när illiotibiala bandet  (ITB), dvs tensor fascia lata eller senan för gluteus maximus glider över trochanter major på höftbenet femur. 

Denna form är sällan smärtsam och är vanlig hos unga kvinnor som utövar idrotter som balett, gymnastik, dans m.m. I vissa fall kan dock mikrotrauma på ITB, på grund av konstant nötning mot benutskottet (trochanter major)  leda till att den underliggande slemsäcken blir inflammerad så att man får en s.k bursit. Med andra ord kan man utveckla en s.k trochanteric bursit. Trochanterit är speciellt vanligt bland långdistanslöpare, men här beror det snarare på förtjockning av ITB sekundärt till att man blir kort och stram i muskeln.  Från skillnad till unga tjejen med knäppand höft saknas själva knäppandet hos löparen, men mekanismen för bursiten är den samma. Sällan har löparen innan bursiten redan utvecklat ett s.k löparknät.

Status/klinik och fynd:  Vanligt hos unga tjejer som är överrörliga. Prominent trochanter majos och personer med överpronation i fotsättningen är särskilt predisponerade. Öm över trochanter major.

-Falsk benlängdsskillnad på affekterad sida pga stram ITB
-Obers Test: testar för tight ITP/fascia lata, även Gluteus medius/maximus beroende på hur man utför undersökning (återkommer med klinisk undersökning för höften).
- Trandebulum sign: smärta vid bursit kan ge pos utslag för svaga abduktorer ffa vid affekterad gluteus.medius.

Behandling: 
Vid bursit/trochenterit kan kortison injiceras.
I första hand borde man  korrigera överpronation, stärka bål och muskeltöjning av ITB/gluteus medius/maximus. Specifik behandling som överlåts till duktiga sjukgymnaster.


2. Internal (medial) snapping hip är mindre vanlig jämfört med den laterala typen. Den kännetecknas av ett knäppande ljud på framsidan av höften, när man böjer höften/eller sträcker benet från ett extenderat höftläge. Det är oftast associerat med idrotter som kräver kraftig flektion av höften, t.ex sprinter och fotbollspelare.



Själva knäppandet sker när senan för psoas glider över s.k "illiopectineal eminence"(v.g se bild).Mikrotruman pga konstant nötning på senan kan leda till s.k. psoasbursit/inflammation i slemsäcken. Tillståndet är dock sällsynt hos idrottaren, men inte så kul att få eftersom den är  mycket besvärlig att behandla. Däremot är det ganska vanligt med s.k. illiopsoas tendinopati/tendinit som är en mer kronisk inflammation i psoasmuskelfästet. Oftast ger en psoasbursit mycket mer besvär och ger sig till känna snabbare med kraftigare symptom, medan en psoastendinopati börjar smygande med molande värk som sedan blir värre med tiden. Båda tillstånden kan dock ske utan förekomst av knäppande höft.

Status/klinik och fynd:  Anamnesen vägleder. Patienten får ont av att böja höften, tex. när hen skjuter ifrån med höften vid trappuppgång eller när hen ska ställa sig upp från sittande position. Vanligt bland sprinters, gymälskare som pumpar squats/benböj, fotbollspelare. 
-Kraftiga smärtor vid uttövande av sin idrott.
- Vid bursit eller tendinit med kraftig inflammatorisk retning ger radierande smärta som strålar ned mot insidan knä.
- Smärta och ömhet vid palpation över framsida höft.
- Flektion mot motstånd som reproducerar smärtan.
-Thomsons test med isometrisk flektion mot motstånd. 
-Passiv adduktion i flekterat läge. 
- Vid knäppande höft brukar patienten själv kunna reproducera knäppandet och eventuell smärta, genom flektion och sedan circumferent abduktion.

Behandling:

Knäppande höft utan besvär bör man rekommendera muskeltöjning av illiopsoas.

Tendinopati: Vila, NSAID enbart en kortare period inom första 6 veckor från symptomens början (obs finns forskning idag som tyder på att NSAID som voltaren snarare kan interferera med läkningsprocessen vid kroniska tendinopatier).
Stärkande rehab av illiopsoas/rectus femoris och givetvis töjning/stretch.
Bursit: Vid misstanke bör man överväga Ultraljudsdiagnostik eller MR, alternativ blockad med bedövningsinjektion.  Som sagt en raritet bland unga idrottare, men vanligare i andra sammanhang. Behandling som tendinopati, Steroid-injektion. I sista hand artroskopisk bursektomi.
Överlåter specifik behandling till sjukgymnaster med intresse för området :-)

3.Man bör ha i åtanke att en smärtande knäppande höft kan bero på intra-artikulär skada från själva höftleden, som te.x. en labrumskada, fri kropp och subluxationer. Intra-artikulära processer ger i regel inskränkning i rörelseomfången där innåtrotation påverkas först. 

Nu känns det som vi gått igenom det mesta med illiopsoas. Övriga tillstånd värda att notera är allvarliga bristningar  i illiopsoas som ibland går tillsammans med bristningar i rectus abdominis. Blödningar i psoas kan vara rejäla och sker med mer allvarliga muskelbristningar. Som läkare förövrigt ser vi sällan spontana blödningar i psoas, fast då hos den äldre populationen som står på blodförtunnande läkemedel.

Nu var den här serien avslutad. Vi får se om jag fortsätter på höfttemat, eller om jag väljer att skriva om axel eller rygg...eller varför inte om något helt annat inom idrotten !
Vi syns snart!

Manne Ataian

måndag 22 december 2014

Del 1: Höftsmärta hos Idrottare! – Femuroacetubular impingement (FAI).

Hej igen!
Det har vart fullt upp nu inför juletid så det har inte funnits någon tid att skriva så mycket, satsar på få men BRA inlägg istället :-)

Idag tänkte jag skriva om något som uppmärksammats allt mer inom ortopedin och idrottsmedicin de senaste åren och är relativt nytt för åtminstone vissa av oss läkare, nämligen FAI (femuroacetubular impingement). Inlägget kommer vara en del av en artikelserie i 3-4 delar om höftssmärta hos idrottsaktiva som ni kan följa.  Serien kommer avlutas med enbart undersökningsteknik och klinisk diagnostik.

Innan vi börjar! Vad händer med min st-utbildning? I förra veckan satt min handledare ( som konstigt nog även är min chef ) och studierektorn ned och diskuterade min ST-utbildning. Vi planerade in lite framtida datum för att lägga upp en indivduell utbildningsplan närmsta 5 åren. Studierektorn var på oss att dokumentera allt i min portfölj, är ganska slarvig med sånt där annars. Som det ser ut nu så kommer jag få min sidoplacering/randning redan i vår. Det kommer bli barnmottagning i Viskan i två månader. Tror det blir jätte bra, eftersom allmänläkare träffar mycket barn och det kan va bra att ha barnmedicin i bagaget tidigt i utbildningen!
Månadens ST-dag handlade om smärta, vi fick föreläsningar om olika typer om smärta och fick lite tips om de olika smärtlindrande behandlingar som finns tillgänligt. Funderar kanske på att skriva ett inlägg om detta senare. Nu åter till idrottsmedicin och höft!

FAI:
FAI innebär att strukturer kring höftleden kommer i kläm och utlöser smärta. Detta orsakas av patomekanisk insufficiens/kontakt mellan lårbenets ledhuvud (caput femoris) och bäckenets ledpanna (acetabulum).

Det har visat sig att det är främst idrottare som får denna typ av skada, och eftersom smärtorna ofta progredierar så leder det sällan till att personen måste sluta med sin idrott.Tyvärr är kunskapen om tillståndet dålig, och idrottaren får sällan rätt diagnos och behandling. Det börjar dock bli en förändring, för inte så länge sedan fanns det en bra artikel om just detta i läkartidningen (v.g. se slutet av inlägget)

Vilka är det som får FAI? Man har sett att det är främst personer som börjat idrotta i unga åldrar och som återkommande belastar höften. Man har även sett att det är vissa idrotter som är överrepresenterade som fotboll, hockey, gymnastik etc. Högst risk har man vid upprepade rörelser i ytterläge.

Varför får man FAI?  Man vet inte säkert vad som orsakar FAI, men man tror att det är en kombination av hög belastning av höften vid unga åldrar när benstrukturen fortfarande är under utveckling, externa faktorer och genetiska faktorer.

Man tror även att FAI kraftigt predisponerar att senare utveckla tidig höftartros. Skulle man behandla FAI kanske man slipper sin artros vid 50-60 års ålder.  Detta är dock inte helt säkerställt även om mycket tyder på det. Det behövs göras fler studier som påvisar sambandet starkare.

Vad ger smärtan?
Som tidigare nämnt så utvecklas benstrukturerna kring  caput och acetabulum felaktigt. Deformiteten påverkar biomekaniken i höften och leder till att strukturer kommer i kläm. Till en början är symptomatologin oftast tyst men med tiden när ökad friktion och skada sker kring labrum (skyddande hinna kring leden) och benbrosket (ledens stödjevävnad) så börjar smärtorna.  Det finns tre sorters FAI:

1.  CAM-skada:  Benpålagring på CAPUT som gör den för stor och ojämn för ledpannan. Leder till skada på labrum. Vanligt hos fotboll och hockeyspelare.
2.  Pincer-skada: Benpålagring på Acetabulum, vilket gör att att muskelsenor och ben lätt kommer i kläm. I vissa lägen (ytterlägen) kommer pålagringen på caput pressas in mot acetabulum och leda till skada på labrum.
3.  Blandad Pincer/CAM-skada.




Vad har man för symptom? Symptomatologin är väldigt mångfacetterad då olika strukturer kan komma i kläm. Börjar smygande/fluktuerande och progridierar!
Idrottaren bli straffad av sin aktivitet. Vila och rehab hjälper till en början, men så fort hen återgår till sin aktivitet så smärtar det i flera dagar/veckor. Oftast reagerar man inte speciellt mycket i början förrän det början bli ett stort problemet, tidsspannet är oftast år.  

Vanliga symptom är:
1. att idrottaren klagar på djup diffus ljumsksmärta och smärta i utsida/laterala höft och rumpa. Den s.k  C-sign är typisk!
2. Smärta som eliciteras och blir värre av ytterläge/abduktion.
3. Smärta  som strålar ned i mediala/insida knä.
4. Inskränkt rörlighet i höften, men främst inåtrotation och abduktion.
5. Smärta vd belastning, smärta i sittande position och ev. minskad kraft i höftböjaren.

Vilka kliniska undersökningar tyder på FAI?
Som läkare tänk tanken hos en idrottare i 20-40 ålders som oftast haft problemet en längre tid. Tränat sedan barndomen och satsat på sin idrott, men kanske inte längre?? Har kanske varit hos flera instanser (läkare, sjukgymnaster, kiropraktorer etc) utan att bli bättre.  
1. Inskränkt rörlighet vid inåtrotation.
2. Smärta vid passiv abduktion (ytterläge)
3. FADDIR-test (det anteriora impingementtestet), obs klinisk undersökningsteknik för höft kommer illustreras i sista delen av min höftserie).
4. FABERs-test ,( obs klinisk undersökningsteknik för höft kommer illustreras i sista delen av min höftlserie).
5. Ev smärta vid raka benlyft mot motstånd.

Tips till kollegorna: Inskränkt inåtrotation och smärta i höften som strålar ned mot knät är ett observandum och tyder på intra-artikulär patologi!!
FADDIR test har relativ hög sensitivitet och specificitet, vid positiv klinisk undersökning och där anamnes och smärtmönstret stämmer in på idrottaren finns det goda grunder att gå vidare i diagostiken.

Hur sätter man diagostiken?  Ja, som allt annat inom ortopedin så sätts diagnosen med röntgen och det allra bästa är att det räcker med vanlig skelettröntgen i de allra flesta fall.

1.För att sätta diagnosen behöver man en AP-bild över bäckenet och en sidobild av höften, en s.k modifierad Lauensteinprojektion eller billingprojektion.
På frågeställningen skriver du;
FAI, CAM/pincer förändringar? ”Cross-body sign” och ”post-wall sign” för pincer ? Fråga efter ”alpha-vinkeln” på sidobilden för diagnostik av CAM >50 % anses vara patologiskt.

Som läkare kom ihåg att detta även är nytt för röntgenläkarna, så det är inte fel att be om komplettering och  second-opinion vid svar som"ingen ssk". Insistera om att du vill ha svar på frågeställningarna!

2. MR kan användas främst i förfinad diagnostik. Ger uppfattning om mjukdelsskador bl.a. labrum och brosket. Vid hög misstanke och negativ skelettröntgen kan man gå vidare med MR/CT.

Vad är behandlingen?    Första steg är dock sjukgymnastik för att stärka musklerna kring höft och bäcken. Artroskopisk behandling med resektion av benpålagringen i andra hand.