Del 2.1: Höftsmärta hos idrottare! - Illiopsoassmärta och grundläggande mekanik i höft/bäckenet!

Hej igen!
God fortsättning på det nya året! Hoppas nyårslöftet innehåller massor av sund träning och hälsa!

I förra inlägget skrev jag om FAI-femuroacetubular impingement, ett tillstånd som är relativt vanligt (så pass att varje allmänläkare skulle kunna hitta någon per år om man bara letar), men givetvis inte det vanligaste. Smärta hos unga och medelålders idrottare och aktiva människor beror oftast på besvär från muskler och muskelfästen sekundärt till felbelastning och/eller överbelastning. Jag tänkte börja beskriva lite grundläggande om rörelsemekaniken mellan bäckenet och höften som grund till en eventuell felbelastning och sedan fördjupa det hela i nästa bloggavsnitt (del 2.2) genom att skriva mer ingående om bl.a. illiopsoas, som är en av dem vanligaste orsakerna till smärta i höftregionen! Se dagens blogginlägg mer som grund för att förstå det som kommer i nästa avsnitt! 

Innan dess tänkte jag berätta lite om vad som händer förövrigt. I helgen var jag läkare på boxningstävlingen "The Golden Girl Championchip". En riktigt bra damtävling i högsta världsklass! Som jag förstått det kanske en av Europas största?! Bland annat så fanns det några riktigt talangfulla boxare från Ryssland med OS och Vm medaljer som meriter, bl.a. regerande världsmästaren i 60 kg-klassen Anastasia Belyakova, men även duktiga svenskar som Anna Laurell och Agnes Alexiusson. Det var egentligen inte så mycket att göra som ringside-läkare denna gång, men det blev en del näsblod och ett brutet näsben som jag fick hantera. Riktig kul var det, och framförallt fick man se högkvalitativ boxning! Ni borde ha vart där, för det är synd att det var så få i publiken! Se till och vara där vid nästa stora gala :)  http://thegoldengirlbc.net/

Bäckenet/Pelvis består av 4 ben; os. illeum, os. ischium, os. pubis och os. sacrum (v.g se 
bild). Bäckenet består således av 3 olika leder som är mycket stabila där knapp någon rörelse sker. En rad muskler från höften,ljumsken, rumpa, baksida lår, ryggen, magen och bäckenbotten utövar sin kraft kring olika delar av bäckenet. Svårbegriplig anatomi och i min mening den mest komplexa muskeloskeletala sammansättningen i hela vår kropp. För att underlätta denna "röra" av muskler och muskelfästen, så brukar jag i funktionssammanhang se bäckenet som en enda entitet,  ungefär som en led! Låt oss rent hypotetiskt titta på bäckenet som vilken led som helst, t.ex. armbågsleden och låt oss gå tillbaka till basal och enkel fysiologi! 

1. Om vi bortser från muskler i mellanörat och ett antal till, så finns det en lag som säger inom fysiologin att om det finns en muskelagonist till en viss rörelse så finns det naturligt en antagonist och en synergist. Väldigt förenklat kan vi ta exempelvis biceps som utövar sin kraft över armbågsleden och får underarmen att böja sig/flektion. Biceps är således en agonist. Muscularis triceps å andra sidan är en antagonist som motverkar denna rörelse genom extension av underarmen. Synergist till biceps och rörelsen är m.brachioradialis och m.brachialis. Synergisten förstärker dels flektionen av underarmen så du får mer styrka, men går även in och gör rörelsen ifall du t.ex. skadat din primära flektor m. biceps. 

2. En annan viktig fysiologisk lag i sammanhanget säger att om en muskelagonist kontraherar, så förutsätter det relaxation av antagonisten! Med andra ord när m.biceps kontraherar och således flekterar underarmen, så kommer antagonisten m.triceps istället relaxeras och muskelfibrerna förlängas. Detta är dock ingen passiv rörelse, utan en aktiv rörelse! När antagonisten triceps kommit till en viss gräns av relaxation så kommer den aktiveras och försöka föra armen och leden till neutralläge! Omvända förhållanden råder då istället. 

3. Nu har jag kommit till det viktigaste, just det här med neutralläge som är essentiellt för att man ska förstå problemen som kan uppstå i bäckenet och höften senare i artikeln. Som beskrivet i punkt 2 så finns det en samverkan mellan agonist, antagonist och synergist, Musklerna utövar en konstant kraft mot en led, en s.k. "tonus" och i dem bästa världarna neutraliserar dessa krafter varandra så att vektorn blir noll! Det vill säga att m.biceps och m.triceps har samma "tonus" i vila. 
Nu kanske det inte skapar så mycket problem i underarmen i praktiken för den personen som pumpar en massa biceps på gymmet, inte bryr sig om att stretcha överarm och går runt med naturligt stela och böjda överarmar. Han skulle kanske se snygg ut (?) men istället få rätt ofunktionella och svaga triceps, men  framförallt !!.. skulle han göra det samma med muskelgrupperna i höften så är risken stor att han skulle få stora problem som skulle kunna leda till smärta!

Så nu kan vi gå tillbaka till själva bäckenet! Normalt sätt så ska bäckenet ha en lutning ("pelvic tilt") mellan 0-20 grader. Man kan säga att inom det här området så är bäckenet i s.k neutralläge! Man skall dock ha i åtanke att det förekommer väldigt stora individuella variationer, och att vissa personer rent naturligt har mycket svank. Egentligen är det personens neutralläge/ "pelvic tilt" man ska jämföra med! Min uppfattning är därför att man vid undersökning inte skall tänka så mycket i "grader", för då kan man lätt bli lurad. Oftast söker patienten med ensidig/unilateral problematik i höften och då är bedömning av rotation av bäckenet mycket viktigare i den kliniska undersökningen!
I ljuset av det som beskrivits ovan så kan muskelgrupper (kompartment) kring höften lätt hamna i obalans med ökad tonus och därför leda till ökad eller minskad"pelvic tilt"/bäckenlutning. Skulle det vara skillnad mellan höger och vänster sida, dvs unilateral problematik så finns det risk för rotation av bäckenet. 


Höften kan delas in fyra olika kompartments; flexorer, extensorer, adduktorer och abduktorer. Dessa samverkar och är varandras antagonister och synergister. Det är 17 muskler som är delaktiga i höftrörelserna och deras samverkan är mycket komplex http://en.wikipedia.org/wiki/Muscles_of_the_hip. Musklerna i dessa kompartments fäster från proximala lumbala spinae (ländrygg) till proximala tibia (knä). Det är därför inte så konstigt att rygg, höft, knä och bäckensmärta ofta hör ihop och leder till s.k. radierande smärta! Detta är viktigt att ha i åtanke i sin kliniska undersökning! Jag kommer återkomma till detta mer senare!

Varför illiopsoas (inte bara givetvis) är en viktig muskel i sammanhanget kommer jag skriva om i nästa avsnitt. Då blir det mer fördjupning i det som jag skrivit om idag men även om olika tillstånd hos den stora höftböjaren. 
Jag återkommer snart igen, kanske redan till helgen!
Manne Ataian